Den här helgen har varit sorglig och tänkvärd.
Igår fick vi beskedet att Gustav, en 13-årig kille somnat in efter 11 års orättvis kamp mot cancer. Så ledsamt och otroligt orättvist, det finns inga ord. Det borde inte vara tillåtet att barn blir drabbade av denna hemska sjukdom. Min sjuåriga dotter frågade innan idag varför jag grät, jag berättade att jag läste om Gustav och alla fina ord som skrivs om honom och vi konstaterade att livet är orättvist.
Det värsta av det värsta har hänt familjen H och vi lider så oerhört med dem.
Gustavs familj har varit väldigt öppna med hans sjukdom och på en hemsida har de delat med sig om hur han mår och deras vardag, vilket har engagerat och berört många. Gustav, en positiv och omtänksam kille med en fantastisk inställning, något som vi alla borde lära oss av.
Jag är övertygad om att Gustav har det fint där han är nu och med all den kärlek han fått från nära och kära har han somnat in tryggt.
Vi tänker mycket på Gustavs familj och skickar all styrka till dem.
Jag fann denna vackra dikt på Gustavs Facebook-sida, där många skickat sitt deltagande idag.
När en blomma bryts av
i sin vackraste blom
då blir marken så trist
och så fruktansvärt tom.
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en äng eller undangömd skreva,
dit blommor som brutits för tidigt
får komma och fortsätta
växa och dofta och leva…
Inte kan väl den blomman
förvandlas till stoft
som av himlen har fått
både färger och doft?
Men kanske ändå
att det någonstans finns
en kärlek som allt kan förklara:
att den som har gjort
den blomman en gång
nu vill ha den tillbaks
för han kan inte mer
vara utan den bara…
Sov gott fina goa Gustav!
Glöm inte ditt stöd till Barncancerfonden!
3 kommentarer:
Oj så himla sorgligt! Att leva med cancer nästan hela sitt liv så himla tufft! Stor kram Nilla
Nu finns det en extra fin ängel uppe bland stjärnorna....
Det är så otroligt orättvist och sorgligt.
Kram Jennica
Så otroligt trist. Ibland kan man bli så förbannad och besviken på livet. Det är tabu och förbjudet, jag vet, men ibland måste man bara få visa de känslorna också. Dikten har jag läst flera gånger nu, den är så fin. Den tänker jag spara. Sköt om er alla!
Skicka en kommentar