En sorglig helg med många tankar

Den här helgen har varit sorglig och tänkvärd. 

Igår fick vi beskedet att Gustav, en 13-årig kille somnat in efter 11 års orättvis kamp mot cancer. Så ledsamt och otroligt orättvist, det finns inga ord. Det borde inte vara tillåtet att barn blir drabbade av denna hemska sjukdom. Min sjuåriga dotter frågade innan idag varför jag grät, jag berättade att jag läste om Gustav och alla fina ord som skrivs om honom och vi konstaterade att livet är orättvist. 

Det värsta av det värsta har hänt familjen H och vi lider så oerhört med dem. 

Gustavs familj har varit väldigt öppna med hans sjukdom och på en hemsida har de delat med sig om hur han mår och deras vardag, vilket har engagerat och berört många. Gustav, en positiv och omtänksam kille med en fantastisk inställning, något som vi alla borde lära oss av. 

Jag är övertygad om att Gustav har det fint där han är nu och med all den kärlek han fått från nära och kära har han somnat in tryggt. 

Vi tänker mycket på Gustavs familj och skickar all styrka till dem. 

Jag fann denna vackra dikt på Gustavs Facebook-sida, där många skickat sitt deltagande idag.

När en blomma bryts av 

i sin vackraste blom 

då blir marken så trist 

och så fruktansvärt tom. 

Men kanske ändå 

att det någonstans finns 

en äng eller undangömd skreva, 

dit blommor som brutits för tidigt 

får komma och fortsätta 

växa och dofta och leva… 

Inte kan väl den blomman 

förvandlas till stoft 

som av himlen har fått 

både färger och doft? 

Men kanske ändå 

att det någonstans finns 

en kärlek som allt kan förklara: 

att den som har gjort 

den blomman en gång 

nu vill ha den tillbaks 

för han kan inte mer 

vara utan den bara…

Sov gott fina goa Gustav!

Glöm inte ditt stöd till Barncancerfonden!